15 juni 2009

Om omvårdnad - professorerna tycker till

Idag har vi haft den första av våra två institutionsdagar. Förmiddagen var mest praktisk information samt en föredragning av institutionens nya hemsida – den verkar bli väldigt bra!

Eftermiddagen handlade om omvårdnadsämnet ur olika perspektiv. Vi hade en nyutkommen rapport från SSF som läsläxa inför dagen, Omvårdnad som akademiskt ämne, och utifrån den rapporten kommenterade därefter våra professorer innehållet. Det här är vad jag tyckte var extra intressant i varje inlägg.

Britt-Inger Saveman talade om hur vi borde vidga perspektiven från patientcentrerad omvårdnad till familjecentrerad. Studenterna tränar på att hålla svåra samtal individuellt, men inte hur man gör det i grupp, med en hel familj. Kommer man från barnsjukvården, som jag gör, så är det här ett invant sätt att arbeta, men ingenting man har med sig från utbildningen. Samtidigt minns jag från när jag arbetat med vuxna hur jag saknat familjeperspektivet.

Sture Åström diskuterade komplexiteten i omvårdnad:

Att möta vissa patienter är som att arbeta med Rubiks kub. Ändrar man på ena sidan, så ändras den andra sidan också.

Sture fortsatte prata om hur omvårdnadsåtgärder ibland paradoxalt kan skapa lidande. De professionella kunskaperna åtgärdar för det mesta lidande, men i vissa situationer kan samma åtgärd orsaka lidande i stället. Ett exempel är i demensvården, där ett bemötande som lugnar patienten ena dagen lika gärna kan göra henne mer upprörd nästa dag. (Det är väl något som gäller lika bra för medicinen i stort.)

Christine Brulin talade om vikten av att fylla institutionens omvårdnadsmodell med innehåll. Hon (och flera efter henne) poängterade i synnerhet samhällsperspektivet. Hur påverkar politiska beslut, t.ex. den ökade privatiseringen, omvårdnaden? Hur hanterar vi problemet med olika vård utifrån klass och ekonomisk styrka?

Dessutom resonerade Christine kring behovet av och svårigheten med att ta in teorier från andra vetenskapsområden. Vi har, menade hon, särskilt svårt att ta in teorier från medicinen, eftersom vi har ett behov att avgränsa oss mot just medicinen.

Hittills hade alla varit ganska ense om att omvårdnad i sig är svårbeskrivbart, men Birgit H. Rasmussen pratade i stället om hur lätt det är att veta vad det egentligen är. Alla vi som själva legat på sjukhus eller haft en anhörig som gjort det, fattar ju direkt vad det handlar om. "Lätt som en plätt är vad det är." Det svåra är att sätta ord på det, men som jag förstod henne: "Mitt område är att hjälpa människor leva med cancer". Hon hade kul exempel från både Virginia Henderson och Florence Nightingale, men jag minns inte hur citaten löd just nu.

Per-Olof Sandman började med att konstatera att bara "de gamla drakarna" hade kommit till tals i boken - han saknade unga forskare som författare. PO klargjorde, åtminstone för mig, tydligt skillnaden mellan omvårdnad, omvårdnadsforskning och omvårdnadsvetenskap. Omvårdnadsvetenskapen är själva kunskapsbasen, omvårdnadsforskning bidrar till att öka kunskapen och omvårdnaden är tillämpningen i praxis. Aha. Förstås.

Catrine Jacobsson avslutade som representant för SSF. I rapporten togs bland annat de skiftande begreppen omvårdnad, vårdvetenskap och hälsovetenskap upp. SSF har tagit ställning för omvårdnad, vilket i praktiken innebär att man tagit ställning mot vårdvetenskap, den term som mest används på de ställen som har inspirerats av Katie Eriksson och Vasaskolan.

Ofta beskylls sjuksköterskeutbildningen för att vara för mycket flum och för lite sjukdomslära. Mitt intryck från dagen är att det finns en ärlig vilja att tydliggöra omvårdnadsflummet så mycket som möjligt och att också det biomedicinska kunnandet värderas högt av professorerna. Britt-Inger poängterade att sjuksköterskeprofessionen måste få innehålla mer än bara omvårdnad - annars gör vi oss själva en björntjänst. Birgit exemplifierade med hur man t.ex. måste ha goda medicinska kunskaper för att kunna bedöma smärta hos svårt cancersjuka. PO avslutade med följande kloka inlägg:

Ingen av oss vill väl bli sövd av en anestesisjuksköterska utan medicinska kunskaper.

Och det var ju så sant som det var sagt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar