20 december 2010

Elavbrott

När julgransbelysningen inte fungerar, är det bra att Pappa sett till att här finns både universalinstrument och lödgrejor! Och att han lärt mig använda dem, framför allt!

24 november 2010

Backup i Ubuntu med hjälp av Dropbox och Backupninja

Jag behövde ett enkelt sätt att ta backup på vår web- och databasserver. Efter lite läsande igår och tips om Dropbox från Morgan satte jag igång ikväll. Så här gjorde jag:

  • Registrerade ett konto för Dropbox
  • Installerade Dropbox för Ubuntu (läs här)
  • Hämtade Backupninja och konfigurerade den med hjälp av instruktionerna här.
    • Jag hoppade alltså över allt om dendär lösa hårddisken de använder i det exemplet och körde Dropbox i stället. Börja därför vid “Install backup software”!)
    • I stället för Backupninjas vanliga katalog för backuper angav jag ~/Dropbox i stället. Man får gå igenom varje konfigurationsfil i /etc/backup.d och dubbelkolla.
    • Dessutom bytte jag plats på backup av servern (2o.sys) och av paketfilerna (30.sh). Det verkade logiskt eftersom paketfilerna backupas i 20.sys, och då måste de ju redan skapats vilket sker i 30.sh.
    • Jag kör bara MySQL, så därför överhoppade jag förstås PostgreSQL-backupen.
    • I 60.rdiff-filen var det lite småfix. Jag lade till några kataloger, t.ex. /var/www, exkluderade ~/Dropbox och ändrade under [dest] type = local.

Nu har vi inte enormt mycket data på den här servern, så utrymmet på Dropbox kommer nog att räcka väldigt länge. En fullständig backup på datorn tar 2% av utrymmet på Dropbox just nu.

Det funkade smärtfritt och enkelt. Klart på under en timme. Blir kul att se om den kickar igång automatiskt inatt som den ska.

___

Update: Nåja. Nu tar den 7% av utrymmet. Men det är fortfarande väldigt lite.

Resträtter

passar så bra på Terma av nån anledning.

image

Stig Lindberg förstås. Assietten är Spisa Ribb. Bägge lanserades vid H55-utställningen i Helsingborg 1955. Terma är gjort i något slags keramiskt material från raketåldern och tål temperaturväxlingar väldigt bra. Direkt ut ur ugnen upp på matbordet!

Spikningsvecka – bildextra!

Förra veckan hade vi två spikningar av avhandlingar på jobbet. Det var först Charlotte Ångström-Brännström på onsdagen och på fredagen Pia Hedberg. Charlotte har forskat på tröst inom barnsjukvården och Pia på livsmening hos de allra äldsta. Pia finns förresten på radio här.

DSC01230

Charlotte ska strax spika.

DSC00137

Pia ska strax spika.

DSC00140 (1)

DSC00142 (1)

DSC01223

DSC01224

DSC01225

DSC01226

DSC01227

DSC01228

DSC01229

Som bonus: två spiknings-videoklipp:

Charlotte förspikar och spikar...

... och Pia spikar.

16 november 2010

Ullas kondis Umeå Ö

Jag och Bladet liksom. Gott fika.

Urkorkade namn – typ I-fel och typ II-fel

Inom statistik inferens brukar man prata om två slags fel som kan uppstå när man generaliserar resultat från ett stickprov till hela populationen. Ett exempel från min värld: någon undersöker om ett slumpmässigt urval föräldrar till barn med cancer har mindre ångest om de får utökad information om barnets sjukdom.

De två felen kallas sedan trettiotalet för Typ I-fel och Typ II-fel och det är förstås helt omöjligt att komma ihåg vilket som är vilket.

Ett Typ I-fel betyder att man säger att det finns ett samband fastän det inte finns i verkligheten, alltså en överskattning av sambandet.

Ett Typ II-fel är motsatsen. Man säger att det inte finns ett samband fastän det finns i verkligheten. alltså en underskattning av sambandet.

Man skulle ofta kunna kalla dem överskattningsfel och underskattningsfel i stället. Det är lite enklare.

07 november 2010

Hopp, hopp, hopp på Hero

I går hoppade jag Yster på Hippo och idag hoppade jag Annas häst Hero. Två väldigt olika hästar.

05 november 2010

Om högtalartelefoner

De första högtalartelefonerna i det svenska telefonnätet kom 1945 och levererades faktiskt direkt från LM Ericsson. De byggde på rörförstärkare, var väldigt dyra och man behövde ha strömmen på hela tiden eftersom de tog rätt länge att värma upp. Som mest fanns ett tusental inkopplade i nätet.

I februari 1960 godkände Televerket tre nya apparater som byggde på transistorteknik. De är sinsemellan helt olika men snygga alla tre.

Ericovox lanserades 1959 av LM Ericsson och formgavs av arkitekterna Magnus Ahlgren, Torbjörn Olsson, Sven Silow och Dean L Smith. Man känner genast igen den på den märkliga pyramidformen och de tre knapparna på toppen. Den behövde kompletteras med en lågtalande telefon – oftast en Ericofon. Ericovox är lämplig för många:

“Den upptagne mannen på kontoret, likaväl som den fullt sysselsatta hemmafrun.kan tack vare L M Ericssons frihandstelefon med lätthet föra sina telefonsamtal med båda händerna fria.”

liten_ericovox

Nästa apparat, som blev den populäraste av de tre, heter Wegephone och tillverkades av en doldis på den svenska telefonmarknaden, nämligen AB Svenska Reläfabriken. Fabriken ägdes av Axel Wenner-Gren – därav namnet Wegephone. Det är lätt att förstå varför den blev populärast: en enhet där man integrerat både en låg- och högtalande apparat. Och dessutom är den snygg, även om förstås Ericovoxen är mer symmetrisk och futuristiskt snygg.

liten_wegephone

Den sista modellen hette Telvafon och tillverkades av Televerket. Den var billigast i inköp men lyckades ändå inte slå igenom så väl, trots den väldigt stiliga högtalaren. Egendomligt nog finns det väldigt lite dokumentation kring Telvafonen, inte ens i Televerkets egen tekniska tidskrift Tele har jag hittat något om den.

liten_telvafon

För högtalartelefonerna fanns det två prismodeller, antingen med en högre engångsavgift och lägre kvartalsavgift eller vice versa. I tabellen nedan redovisas det med högre engångsavgift.

  Engångs-
avgift
Kvartals-
avgift
Antal sålda apparater
Ericovox

750:-

56:00

437

Wegephone

670:-

53:50

2 556

Telvafon

415:-

45:50

299

Wegephonen kan dyka upp då och då på Tradera, Ericovox bara sällan. Har aldrig sett en Telvafon till salu, bara utställd på Telemuseum. Jag saknar en i min samling och är intresserad om du har en som fungerar och är i bra skick.

Förresten: så småningom lanserades Ericovox 200 någon gång i slutet på 1970-talet. Den är klumpigare och inte alls lika snygg som sin namne men har ändå en viss charm och impulserande knappsats.

liten_ericovox2

För kalenderbitaren:
Artikelnummer hos Televerket:
Ericovox: A 002 9611/08
Wegephone: A 002 9612/04 (vit) /08 (grå)
Ericovox 200: A 002 9614/08.
Om du känner till Telvafonens artikelnummer – kommentera gärna!

Källor:

Heimbürger, H. & Tahvanainen, K.V. (1989). Svenska telegrafverket. Bd 6, Telefon, telegraf och radio 1946-1965. Stockholm: Televerket.

Mitnitzky, I. & Ahlström, P. (1959). Ericovox, högtalartelefon i en enhet. Ericsson Review 36(4), 100-108

Olsson, T.  (1959). Från idé till form. Hur LM Ericssons nya högtalande telefon tog gestalt. Ericsson Review 36(4), 109-117.

24 oktober 2010

Rörstrands porslinsmuseum

Lite fler bilder från dagens besök på Rörstrandsmuseet. Jag blev förvånad över att jag också tyckte att konstgodsmontrarna var kul, jag trodde jag skulle bli mest i gasen av bruksporslinet.

DSC01143

Idel favoritmodeller – Koka blå, Picknick, Blå eld och andra.

DSC01139

Massor av tallrikar.

DSC01141

Snyggt konstgods.

DSC01142

Väldigt vackra vaser.

Dessutom fanns en kul skärm där de visade en del av ett urval specialdekorer som gjordes på uppdrag av företag och organisation. Ska lägga ut några sådana när jag har bildbehandlat dem klart.

I anslutning till museet finns också en “fabriks”-försäljning. Just fabrik stämmer inte längre, eftersom inget Rörstrandsporlin ens tillverkas i Sverige längre. Produktionen är helt flyttad utomlands. Dessutom sålde man också Iittala, Arabia och Höganäs, som ingår i samma koncern. Vi handlade inget där, loppisar är roligare.

Rörstrandsmuseet

Där får man fika på Ostindia och monogramprydda servetter.

21 oktober 2010

God Save King Kong!

Vi har just varit och kollat på de Kungliga. Kronprinsessan Victoria kuskar Västergötland runt i dagarna tillsammans med maken, och inatt sover de på Marieholm (Skaraborgs gamla länsresidens här i Mariestad). De åt middag med landshövdingen och det var jättemycket folk utanför och hon höll ett litet tal på trappen.

Det var kul att se dem, men jag saknade två saker:

1) Det hade varit roligt att få se på när de åt också.
2) Varför hade de inga pukor och trumpeter? Lite pompa och ståt kan man väl få för apanaget?

Ska gå dit i morgon och se om man kan få vara med vid en lever* åtminstone.

En närstående som fick ett MMS med en senare del av talet trodde att det var Elin som pratade. Månne är det en slags messiansk profetia om Elin som kommande president i en svensk republik? Kom bara ihåg var du läste det först!

(Som en motvikt mot denna tillfälliga rojalistiska yra, länkar jag till Republikanska föreningen. För ordningens skull, liksom.)

image Folkmassa utanför Marieholm.
image Ett mycket suddigt foto på de Kungliga.
* uttalas leve’, det är alltså ingen inälva.

18 oktober 2010

Några katalogkort

från sjukhusbiblioteket i Mariestad.

Periodvis har svenska bibliotek katalogiserat pseudonymer med huvuduppslag på det riktiga namnet och ev. biuppslag på pseudonymen, periodvis (som nu) direkt på pseudonymen. Dessa skiftande katalogregler har här gjort att man gått in i katalogen och korrigera och stryka. Jag vet att det är nördigt, men det är ganska kul att se avlagringar av olika tiders katalogregler såhär. Det ser man förstås aldrig vid helelektronisk katalogisering.

DSC01106

DSC01108

Det nedre kortet har absolut snyggaste layout och typsnittsval. Bibliotekstjänst tryckta kort från 1970-talet. Förkortad katalogisering på skönlitteratur på bägge. Visserligen är ISBD-interpunktion funktionellt, men snyggt? Inte värst i jämförelse.

Det här biblioteket har laborerat med parentessignaturen (d) för deckare. Lite kul. Måste kolla i nåt gammalt klassifikationssystem när jag kommer hem, jag tror att det var en giltig signatur för länge sedan.

DSC01107

Lite mer hemkörd variant. Linjerade kort är också ganska fint.

DSC01105

Som bonusbild: den snygga kortlådan för datum- och bokkort. Obemannat bibliotek med små resurser – då fungerar det fortfarande bäst med manuella rutiner!

Vi kom för sent…

… till kyrkloppisen. Någon annan hade hunnit före och den var redan såld.

Men visst var det en fantastisk skrivmöbel! Jag letade efter spår av var den tillverkats, men hittade ingen etikett. Någon som vet?

Priset? Facila 700:-.

DSC01109

DSC01110

DSC01111

13 oktober 2010

David Morgan och fokusgrupper

David Morgan är en internationell auktoritet på fokusgrupper – en av de datainsamlingsmetoder jag använder. Åsa tipsade Ulla som tipsade mig om en intervju där han bland annat pratar om hur metoden utvecklats sedan mitten av 1980-talet.

Fokusgrupper användes först inom marknadsföring: en PR-byrå samlade ihop tio-femton personer och intervjuade dem om en produkt man skulle lansera. När man började använda fokusgrupper inom samhällsvetenskap*, byggde man på de erfarenheterna. Forskningsfrågor inom vårt område skiljer sig dock mycket från marknadsföring.

You can talk to anybody about breakfast cereals”, säger David Morgan och jämför det med de ofta personliga och kanske känsliga ämnen vi intervjuar om. Han hävdar att det blir en helt annan typ av samtal. Samlar man människor med rätt erfarenheter och ber dem prata om saker de är djupt intresserade av – då samtalar de, och som forskare har man privilegiet att luta sig tillbaka och lyssna. Mer eller mindre, alltså.

Jag känner igen hans erfarenheter. Somliga av mina fokusgrupper med föräldrar har varit mer eller mindre självintervjuande och jag upplever att vi har fått innerliga och ärliga berättelser om föräldrarnas upplevelser från barnonkologin.

Det hävdas ibland att fokusgrupper ger en annan typ av kunskap än individuella intervjuer och att data skulle vara ytligare och mer präglad av det socialt acceptabla. Jag tror att man kan få djupa, personliga berättelser i fokusgrupper om man har mindre grupper och intervjuar människor som redan känner varandra och har liknande erfarenheter (som föräldrarna jag intervjuat).

Dessutom talade David Morgan om de två största fallgroparna när man gör fokusgrupper – och jag har råkat på bägge två. 1. Rekryteringen är inte alls lika enkel som man tror. 2. Det finns en risk att moderatorn styr för mycket.

Så tack för tipset, Åsa!

* dit vi för enkelhetens skull kan räkna omvårdnad just nu.

30 september 2010

Marias tomat

image

Jag måste nog skaffa en iPhone. Maria har hittat en applikation som tar tiden på hennes Pomodori och håller ordning på uppgiftslistan. Jättekul! Jag blev så till mig så jag råkade avbryta den Pomodoro jag höll på mig bara för att få ta kort och blogga lite!

Ful skyltning!!!

image
image
image
image
Här är ett axplock på riktigt dålig skyltning från det nya barn-kvinna-kräfta-huset på Universitetssjukhuset här i stan.
Huset har kostat hur mycket som helst, och ändå kan man inte fixa fungerande skyltar. Och det borde vara piskstraff* på hemgjorda skyltar, dymoremsor i hissen eller tuschklotter på utsidan av skylthållarna. På utsidan!!! Dito för Västerbottens läns landstings skyltansvariga som inte ingriper och styr upp allt.
Bakgrunden till detta är följande. NUS har ända sedan jag börjat där varit erkänt svårt att hitta i. För några år skyltades därför hela sjukhuset om, och alla avdelningar fick nya namn. Barn 3 skulle t.ex. heta E21 framöver vilket betydde trapphus E, våning 2 och avdelning 1. Tanken var att om en avdelning flyttar, så skulle den också byta namn.
De gamla namnen var tydligen mycket inarbetade och hade enorma affektionsvärden, så efter en hel del protester behöll man bägge namnen parallellt. Den nya avdelningsbeteckningen blev bara en geografisk adress.  Ingen sade E21, det var fortfarande Barn 3.
Problemet var att skyltsystemet i envishet vägrade upplysa om avdelningens riktiga namn, alltså Barn 3. Där stod bara E21.
Förvirringen blev förstås total och är det nog fortfarande för förstagångsbesökaren. När man kommer till centralhallen för att besöka någon som ligger på Barn 2, måste man först begagna en översättningstabell där man söker upp Barn 2 och får veta den geografiska adressen. Sedan följer man mycket pedagogiska skyltar fram till avdelningen. Ingenstans står det däremot Barn 2, förutom i de fall där någon klottrat dit det för hand.
Jag begriper att man vill undvika att göra om dyra fina hängskyltar varje gång en avdelning flyttar, men att ha avdelningsbeteckningen parallellt med geografiska adressen på ett färgskrivarproducerat A3  i hissarna kan väl inte vara omöjligt?
Det kan verkligen inte vara nyttigt att bli så upprörd över något som jag är över skyltsystemet på NUS! Giv mig sinnesfrid, någon!

_____
* eller liknande mer modernt straff.

29 september 2010

Två knubbrecensioner

image

Hemsnickrad och grovhuggen i ordets rätta bemärkelse. Jag är inte överdrivet imponerad, faktiskt. Svår att se i hyllorna. Umeå stadsbibliotek.

image

Gillade den här bättre. Ser ut som de gamla vanliga mellanblå A-Ö-etiketterna, men den här är på svart (eller väldigt mörkgrå) botten. Teckensnittet är min favorit Futura om jag inte ser fel. Djäkligt snyggt faktiskt. Vanlig vit knubb med stopper. Också Umeå Stadsbibliotek, står i reservationshyllan.