24 oktober 2010

Rörstrands porslinsmuseum

Lite fler bilder från dagens besök på Rörstrandsmuseet. Jag blev förvånad över att jag också tyckte att konstgodsmontrarna var kul, jag trodde jag skulle bli mest i gasen av bruksporslinet.

DSC01143

Idel favoritmodeller – Koka blå, Picknick, Blå eld och andra.

DSC01139

Massor av tallrikar.

DSC01141

Snyggt konstgods.

DSC01142

Väldigt vackra vaser.

Dessutom fanns en kul skärm där de visade en del av ett urval specialdekorer som gjordes på uppdrag av företag och organisation. Ska lägga ut några sådana när jag har bildbehandlat dem klart.

I anslutning till museet finns också en “fabriks”-försäljning. Just fabrik stämmer inte längre, eftersom inget Rörstrandsporlin ens tillverkas i Sverige längre. Produktionen är helt flyttad utomlands. Dessutom sålde man också Iittala, Arabia och Höganäs, som ingår i samma koncern. Vi handlade inget där, loppisar är roligare.

Rörstrandsmuseet

Där får man fika på Ostindia och monogramprydda servetter.

21 oktober 2010

God Save King Kong!

Vi har just varit och kollat på de Kungliga. Kronprinsessan Victoria kuskar Västergötland runt i dagarna tillsammans med maken, och inatt sover de på Marieholm (Skaraborgs gamla länsresidens här i Mariestad). De åt middag med landshövdingen och det var jättemycket folk utanför och hon höll ett litet tal på trappen.

Det var kul att se dem, men jag saknade två saker:

1) Det hade varit roligt att få se på när de åt också.
2) Varför hade de inga pukor och trumpeter? Lite pompa och ståt kan man väl få för apanaget?

Ska gå dit i morgon och se om man kan få vara med vid en lever* åtminstone.

En närstående som fick ett MMS med en senare del av talet trodde att det var Elin som pratade. Månne är det en slags messiansk profetia om Elin som kommande president i en svensk republik? Kom bara ihåg var du läste det först!

(Som en motvikt mot denna tillfälliga rojalistiska yra, länkar jag till Republikanska föreningen. För ordningens skull, liksom.)

image Folkmassa utanför Marieholm.
image Ett mycket suddigt foto på de Kungliga.
* uttalas leve’, det är alltså ingen inälva.

18 oktober 2010

Några katalogkort

från sjukhusbiblioteket i Mariestad.

Periodvis har svenska bibliotek katalogiserat pseudonymer med huvuduppslag på det riktiga namnet och ev. biuppslag på pseudonymen, periodvis (som nu) direkt på pseudonymen. Dessa skiftande katalogregler har här gjort att man gått in i katalogen och korrigera och stryka. Jag vet att det är nördigt, men det är ganska kul att se avlagringar av olika tiders katalogregler såhär. Det ser man förstås aldrig vid helelektronisk katalogisering.

DSC01106

DSC01108

Det nedre kortet har absolut snyggaste layout och typsnittsval. Bibliotekstjänst tryckta kort från 1970-talet. Förkortad katalogisering på skönlitteratur på bägge. Visserligen är ISBD-interpunktion funktionellt, men snyggt? Inte värst i jämförelse.

Det här biblioteket har laborerat med parentessignaturen (d) för deckare. Lite kul. Måste kolla i nåt gammalt klassifikationssystem när jag kommer hem, jag tror att det var en giltig signatur för länge sedan.

DSC01107

Lite mer hemkörd variant. Linjerade kort är också ganska fint.

DSC01105

Som bonusbild: den snygga kortlådan för datum- och bokkort. Obemannat bibliotek med små resurser – då fungerar det fortfarande bäst med manuella rutiner!

Vi kom för sent…

… till kyrkloppisen. Någon annan hade hunnit före och den var redan såld.

Men visst var det en fantastisk skrivmöbel! Jag letade efter spår av var den tillverkats, men hittade ingen etikett. Någon som vet?

Priset? Facila 700:-.

DSC01109

DSC01110

DSC01111

13 oktober 2010

David Morgan och fokusgrupper

David Morgan är en internationell auktoritet på fokusgrupper – en av de datainsamlingsmetoder jag använder. Åsa tipsade Ulla som tipsade mig om en intervju där han bland annat pratar om hur metoden utvecklats sedan mitten av 1980-talet.

Fokusgrupper användes först inom marknadsföring: en PR-byrå samlade ihop tio-femton personer och intervjuade dem om en produkt man skulle lansera. När man började använda fokusgrupper inom samhällsvetenskap*, byggde man på de erfarenheterna. Forskningsfrågor inom vårt område skiljer sig dock mycket från marknadsföring.

You can talk to anybody about breakfast cereals”, säger David Morgan och jämför det med de ofta personliga och kanske känsliga ämnen vi intervjuar om. Han hävdar att det blir en helt annan typ av samtal. Samlar man människor med rätt erfarenheter och ber dem prata om saker de är djupt intresserade av – då samtalar de, och som forskare har man privilegiet att luta sig tillbaka och lyssna. Mer eller mindre, alltså.

Jag känner igen hans erfarenheter. Somliga av mina fokusgrupper med föräldrar har varit mer eller mindre självintervjuande och jag upplever att vi har fått innerliga och ärliga berättelser om föräldrarnas upplevelser från barnonkologin.

Det hävdas ibland att fokusgrupper ger en annan typ av kunskap än individuella intervjuer och att data skulle vara ytligare och mer präglad av det socialt acceptabla. Jag tror att man kan få djupa, personliga berättelser i fokusgrupper om man har mindre grupper och intervjuar människor som redan känner varandra och har liknande erfarenheter (som föräldrarna jag intervjuat).

Dessutom talade David Morgan om de två största fallgroparna när man gör fokusgrupper – och jag har råkat på bägge två. 1. Rekryteringen är inte alls lika enkel som man tror. 2. Det finns en risk att moderatorn styr för mycket.

Så tack för tipset, Åsa!

* dit vi för enkelhetens skull kan räkna omvårdnad just nu.