15 december 2012

Våra hyllor

hyllsignum

Och såhär ser det ut på hyllorna. Det ger kanske den bästa bilden av hur beståndet formerats – här påverkar varje volym (t.ex. varje individuell bok i ett uppslagverk) textens storlek. När man bara tittar på klassifikationskoder,spelar dubbelklassifikation in (t.ex. att en bok kan klassificeras både som Icu, landskapsarkitektur och Qe, trädgårdssskötsel). Här ser man bäst vilka ämnen som dominerar.

Våra ämnesord

image

Och här kommer en visualisering av de vanligaste ämnesorden i vår katalog.

23 november 2012

Flyg är så uselt

Varje gång jag flyger så påminns jag om varför flyget är ett så gräsligt färdsätt. Långa köer, långa avstånd, obegripliga självbetjäningssystem, närgångna säkerhetskontroller och, värst av allt, en enorm miljöbelastning. Allt detta för att tjäna några ynka timmar på ett helt liv.

Och till på köpet verkar SAS, i dessa konkurstider, ha lejt ut flygningen till Air China. Kommer vi ens fram?

Tåg är så mycket bekvämare.

11 november 2012

Trillium

Farsdagstårta på "Trillium" från Royal Albert. Mommas gamla finporslin. Fint med guldkant och bulliga former.

17 oktober 2012

Äppelmuffins för vedspis

image

De ser lite lustiga ut eftersom värmen i spisen är ojämn. Vi får vrida plåten halvvägs in i gräddningen, och det gör att de jäser höjer sig lite snett. Fast det gör inget, de fick bara mer karaktär på så vis. Receptet finns här och passar alltså bra för vedspis.

30 augusti 2012

Ulrika spikar

Det är uppenbart att det börjar närma sig nu. Ulrika och jag hade våra antagningsseminarier på samma dag — och nu är hon klar med sin avhandling om kvinnor som rekonstruerar eller inte rekonstruerar sitt bröst efter att tagit bort det på grund av bröstcancer.

Se så flitigt hon spikar:

Och här pekar hon på avhandlingen:

image

Jag är lite extraglad över den här avhandlingen eftersom jag gjort framsidan.

29 augusti 2012

14 augusti 2012

Olof Viktors, Glemminge

Jättegott wienerbröd. 5 av 5. Och trädgårdsmöbeln var fantastiskt fin. Dessutom köpte jag en fyrkantig jäskorg.

10 augusti 2012

Vårt skafferi

Jag och Morgan pratade just om hur man bäst inreder och ordnar sitt skafferi. Han hade kollat i tillgänglig femtio- och sextiotalslitteratur med tätt om referenser från Hemmens forskningsinstitut, men han kände ändå att han behövde tips. Och så här ser det ut i vårt LCHF*-skafferi:

Vi använder rätt mycket korgar och lådor (egentligen diskbaljor som vi köpte i Karlstad). Det är väldigt praktiskt, både när man vill få översikt och för att lätt komma åt det som står längst in i skafferiet. Kryddorna bor i ett helt eget kryddskåp, och dessutom har vi en rejäl matkällare en trappa ned där vi förvarar en del.

Nå. Först en översiktsbild:

image

Övre halvan:

Uppe till vänster har vi konservburkar (men couscouset råkade stå framför). Uppe till höger en låda med diverse specerier, mest korn- och grynprodukter. Den lilla nättliga hyllan till vänster i mitten innehåller småburkar med cacao, strösocker för bordet, honung och sånt. Sedan är det nedtill till vänster en korg med buljong, torkad svamp och liknande och bakom den en likadan korg med tårtströssel, karamellfärg, marsipan och annat pynt. Nedtill till höger finns en låda med ris och gryner. Framför dem (och det är inte helt praktiskt) oljor och vinägrar.

image

Nedre halvan:

Fyra lådor. Uppe till vänster socker av olika slag: flor-, strö-, pärl-, bit-, muscovado-, farin-, sirap och annat hälsosamt gott-gott. Uppe till höger mjöler: vete-, graham-, ris-, potatis-, dinkel- och råg- förstås. Framför en vacker Saltå Kvarn-påse med korngryn (vi ska göra Barley water). Nästa våning innehåller nedtill till vänster kakfyllningar. Här finns russin, hasselnötter, valnötter, sötmandel, torkad blandad frukt till kräm, suckat och sånt. Och nedtill till höger, slutligen, makaroner i olika façoner.

image

Bakom plastlådorna finns det plats för ett och annat extrapaket mjöl eller socker eller vad vi nu råkat lägga upp lager av.

Till sist finns den här fina hyllan på insidan av dörren. Ni ser ju själva. Oblaterna längst upp till höger kommer från Tyskland, likaså Sahnefest (som är ett slags stärkelsepulver som gör grädden styvare och mer lämplig för bakelser). Lillburken med brunorange innehåll är okrossad saffran som jag köpt av Susanne en gång, och den lilla bruna glasflaskan är mycket behändig citronessens från Marks & Spencers.

image 

Hoppas det här kan vara till gagn för någon.

* Ironi. Obs! Ironi.

07 augusti 2012

Härliga LCHF-våfflor


Dehär våfflorna gjorde vi häromdagen. Praktiskt taget bara fett – nyttigt och mumsigt även för dem som går på avmagringskur med LCHF!
200 g margarin eller smör
1½ dl strösocker
4 hönsägg
2 dl potatismjöl

Fettet och strösockret röres poröst (vi använde matberedaren). Hönsäggen tillsättes ett i taget omväxlande med potatismjölet.
Värm upp ett våffeljärn och grädda. Det blir omkring 8 laggar. De blir lite kompaktare än vanliga våfflor och drar på något sätt mot mördegskaka. En fördel är att de håller sig väldigt frasiga även sen de kallnat.

31 juli 2012

Anno 1762

Jag och Johan Johan K lunchar. Hit måste ni åka! Fantastiska mackor och fantastisk lemonad!

17 juli 2012

Queen Elizabeth II visiting – latest news from the Royal Waving

image

Her Majesty just arrived in our letterbox. Her latest known destination was Göteborg, and we, being her loyal subjects, would like to express our sincere gratitude for letting us have her!

Madam (pronounced ma’am as in ham), I said, do you like it here? And her Majesty expressed that she did like it here and that she was very fond of the light up here. As we have broad daylight late in the evening this time of year, this enables her to wave many hours past teatime.

Look at the Royal Waiving here:

15 juli 2012

14 juli 2012

Vad jag lärt mig om komplexa interventioner i sommar

Hejhej! Jag sitter i  Riga är precis på väg hem från EANS scholarmöte och vetenskapliga konferens vid det katolska universitetet i belgiska Leuven. De flesta av presentationerna handlade på ett sätt eller annat om komplexa interventioner, vilket egentligen inte är så konstigt eftersom man med fog kan hävda att de flesta omvårdnadsaktiviteter är någon form av komplex intervention.

Tre teman som kom igen i många av presentationerna:

  • I princip alla börjar med en systematisk litteraturgenomgång. Jag tror vi kan förbättra våra sådana radikalt där hemma.
  • Man använder tvärprofessionella team i utvecklingsfasen, ibland också delphimetod där experter uttalar sig om innehållet i interventionen.
  • Processutvärderingen tycks vara kritisk för att förstå vad som händer i interventionen, och de som inte kombinerat sin kvantitativa utvärdering med kvalitativa data verkade ångra sig bittert.

Jag har varit lite orolig för att min teoretiska modell inte är så stabil och lyckad som den borde vara, men det är uppenbart att många fler kämpar med sådana problem. Om EANS ordnar en Master Class i modellering av interventioner någon gång måste jag allt gå den.

Ett mycket intressant föredrag handlade om hur komplexa interventioner ska rapporteras när de publiceras (jag har förresten bloggat tidigare om sådana riktlinjer). En forskargrupp kring Gabriele Meyer i Witten/Herdecke har utvecklat en första version av riktlinjer för det. Riktlinjerna kallas CReDECI, Criteria for reporting the development and evaluation of complex interventions in healthcare, och finns publicerade i IJNS.

En smart finess med riktlinjerna är att rapporteringen förutsätts styckas upp i flera publikationer vilket man alltså tar hänsyn till. Man gör alltså en artikel om utveckling och pilottestning, en om sin stora utvärdering och en om implementeringen. Även CONSORT har riktlinjer för komplexa interventioner, men till skillnad från CReDECI förutsätter de att det är en RCT man rapporterar och i en publikation.

Till sist ett kul citat:

“One of the aspects of a Complex Intervention is that you got to have a complex acronym for the intervention”. (Philip Keely)

11 juli 2012

Två krubb

image image

Igår åt jag på Frituur Tiense Poort. Frituur betyder typ korvkiosk tror jag. Inga grönsaker så långt ögat nådde, men rostad lök. Stripsportionen var uppskattningsvis 1½ gång så stor som en svensk dito. Men det var helt ok.

Och till lunch idag fick vi det här:

image

Det är något slags kyckling(?)pirog med långkokswokade grönsaker och sötsur sås. Lite egendomligt men ok smak.

Innan lunchen gick jag och Magnus på en liten promenad inne på sjukhuset. Deras centralhall var väldigt övertygande, i två plan, luftig sjuttiotalsarkitektur och en rulltrappa.

image

Efter lunch hade tredjeårsstudenterna posterpresentationer. Ett rasande tempo, en minut var hade de. Somliga var väldigt fyndiga och övertygande. På det följde en traditionell postersession där vi fick poängsätta och rösta fram posterprisvinnaren som uppvaktas i morgon kväll på galamiddagen.

Här tittar Irmela på Efis poster. Hon har gjort en delphistudie om kvalitetsindikatorer inom intensivvård. Hon är riktigt duktig, Efi Evangelou, härom året fick hon British Association of Critical Care Nurses pris för lovande ung forskare. Imponerande!

image

10 juli 2012

Scholar’s meeting

Idag har jag deltagit i EANS (European Academy of Nursing Science) scholar’s meeting. En scholar är en forskare i början av sin karriär och om man har gått EANS sommarskola, som jag har gjort, kan man bli scholar direkt.

Vi hade flera intressanta föreläsningar. Inga-Lill Rahm Hallberg har pratat om hur man planerar ett internationellt samarbete och på vilka olika nivåer man kan göra det. Att starta upp ett stort forskningsprogram direkt som nydisputerad är uppenbarligen inget hon rekommenderar – men däremot ska man försöka skaffa sig ett nätverk och kanske sampublicera i mindre skala med forskare från andra länder. Där blir EANS-nätverket väldigt användbart tror jag. Det som var tänkvärt var hur hon hela tiden poängterade betydelsen av att vara strategisk i sina val, och att inte samarbeta bara för att man blir smickrad av erbjudandet. Klokt.

Sascha Koepke från Lübeck hade ett föredrag om hur man får kliniskt verksamma sjuksköterskor att vara forskningsaktiva. Han redovisade flera exempel på Journal Clubs ute på klinik. Jag skulle gärna vilja pröva det någon gång, kanske med fokus på att läsa systematiska litteraturöversikter, det är ju den typ av artikel som borde vara mest intressant för en kliniker trots allt.

Slutligen fick vi en introduktion i alla EU-medel man kan söka av An Jansen från Katholieke Universiteit Leuven (där mötet äger rum). Det verkar vara en administrativ mardröm, men samtidigt finns det massor av forskningsmedel att söka. Jag ska inte göra det än, tack och lov.

09 juli 2012

Rêve de Luxe

Jag är på EANS-konferens i Leuven utanför Bryssel nu och bor på ett jättefint hotell/B’n’b som heter Rêve de Luxe. För de icke-frankofona, och för de frankofona som liksom jag behövde slå upp rêve, betyder det ungefär lyxdröm. Och det stämmer. Tvålarna kommer från italienska Etro, prydnadskuddarna på min säng har broderade briljanter (nåja, glittriga stenar) och jag har badkar med idel fluffiga frottéhanddukar, frottétvättlappar, frottétvätthandske, frottébadmatta och frottébadrock med frottétofflor på rummet. Makalöst. Och de har bara en handfull rum och en förtjusande frukostmatsal.

Vi hade tänkt boka på det vanliga konferenshotellet men Magnus tyckte att vi lika gärna kunde prova någon annanstans. Ett utmärkt val!

image image image

04 juli 2012

Bakelsetest

image

Dubbel biskvi. Betyg: 4 av 5.
  • Biskvibottnar med nougatcrème mellan, doppad i choklad och nötkross. Finfin konsistens på både bottnarna och crèmen.
Mazarin. Betyg: 4 av 5.
  • Med mazariner är det oftast fyllningen som är överraskningen, men i den här mazarinen blev vi också glatt överraskade av den lite nötsmakande mördegsbotten som hade ovanligt mycket sälta. Väldigt gott! Inga färdigköpta foder här inte! Mazarinfyllningen var bra den med.
Chokladrulle. Betyg: 2 av 5.
  • En chokladboll formad som en dammsugare fast utan marsipan. Vi är inte övertygade.
Bakelserna kommer från trevliga Näslunds konditori i Nordmaling. Det är väl värt en omväg, inte minst för den fina glasväggen mellan butik och serveringslokal. Med aldrig så lite arbete skulle Näslunds kunna bli en riktig pärla som nästan kan konkurrera med Nybro på Teg. Det som tyvärr drar ned intrycket är att de har utskänkningstillstånd. Obegripligt. I Nordmaling, precis som överallt annars, behövs fler alkoholfria miljöer.

image

24 juni 2012

Lånestickor

Systemet med lånestickor förekommer mest på interna bibliotek, t.ex. institutionsbibliotek och företagsbibliotek.

Böckernas utrustning

Ingen särskild utrustning behövs i böckerna.

Låntagarens utrustning

Inga lånekort förekommer.

Utlån

image

Vid utlåningen fyller låntagaren i en låneblankett. Blanketten stoppas i en lånesticka av plast (förr i tiden av kartong) och sätts på bokens plats i hyllan:

image

Om man vill kan man ha ett extra register över utlånade böcker genom att ha karbonpapper i låneblankettblocket.

Återlämning

Boken sätts tillbaka i hyllan, blanketten makuleras och lånestickan ställs tillbaka på sin plats.

Krävning

Man har sällan någon bestämd lånetid i detta system.

Reservation

Vissa typer av låneblankett en väntelista på baksidan av blanketten, där man kan fylla i sitt namn om man vill reservera boken.

För- och nackdelar

Det kan ta lite tid att fylla i låneblanketten. Man får inte heller någon översikt över alla lån försåvitt man inte för ett separat register. Återlämningen går väldigt snabbt och personal behöver inte närvara varken vid utlån eller återlämning. Man ser direkt om en bok är utlånad i hyllan.

20 juni 2012

Fotomekanisk utlåning

“Ni kanske väntar på ADB – men den fotografiska utlåningen kan redan nu ge stora vinster i tid och arbetskraft”,

skriver Bibliotekstjänst i sin katalog från 1969. Den fotomekaniska utlåningen kom stort under 1960-talet, men krävde förhållandevis stora lånevolymer varför den mest kom att användas på större bibliotek.

Fotomekanisk utlåning infördes för första gången redan så tidigt som 1940 på Gary Public Library i USA. Biblioteket stängdes tyvärr vid årsskiftet på grund av de utbredda nedskärningarna i Amerika (beskatta dollarmiljardärerna, någon?).

image

Nå. Det här är en utlåningskamera, som är central vid fotomekanisk utlåning. Kameran fotograferar av lånehandlingarna på mikrofilm. (Pris: 5.355:- år 1969. Varje rulle mikrofilm kostade 24:- inkl. framkallning.)

image

Här syns två Recordak Starfile RV-1 (från Kodak) på utlåningsdisken i Lunds stadsbibliotek.

Böckernas utrustning

Böckerna är vanligen utrustade med en bokficka med bokkort. På bokkortet står som vanligt bokens titel, signum och ex-nummer eller accessionsnummer.

Låntagarens utrustning

Varje låntagare får ett lånekort. Något låntagarregister behövs egentligen inte, men jag antar att de flesta bibliotek åtminstone sparade inskrivningsblanketten.

Utlån

Vid utlån används utlåningskameran. I den ligger en hög med datumkort. Datumkortet har ett unikt löpnummer. I kameran placeras lånekortet och bokkortet och alltsammans fotograferas av kameran på en och samma bild. “Klonk”, lät det, åtminstone om kameran i Östersund. Bokkortet och datumkortet sätts sedan tillbaka i boken.

image

Kameran har ett räkneverk som kan användas för statistikföringen. De bibliotek som önskar mer detaljerad statistik kan göra mer noggranna stickprov.

Återlämning

Datumkortet tas ut ur bokfickan och läggs åt sidan. Därefter är boken klar för nytt utlån.

Krävning

Mikrofilmen från kameran måste först och främst framkallas.

image 

Därefter sorteras datumkorten i nummerordning (mer om det längre ned) och med hjälp av dessa ser man vilka böcker som inte återlämnats i tid. Utifrån de löpnumren som inte lämnats tillbaka söker man upp information om titel och låntagare på mikrofilmen (med hjälp av en apparat som den nedan) och skriver ut kravet.

image

Somliga bibliotek köpte mikrofilmsläsare som kunde skriva ut bilden på papperet. Utskriften användes då som kravkort. Jag misstänker att det också funnits OCR-lösningar som maskinellt läste texten både på bok- och lånekort och skrev ut texten på kravkortet helt automagiskt (men jag har inte hittat några belägg för det i litteraturen).

Reservation

Låntagaren som önskar reservera en bok fyller i en reservationsblankett. En tunn pappribba med information om titeln skrivs ut på maskin och sorteras in i ett radregister:

image

Reservationsblanketterna sorteras i alfabetisk ordning i kortlådor. Varje bok kontrolleras mot radregistret innan den gick ut på hyllan igen, och om den var reserverad letar man upp låntagarens namn bland blanketterna.

För- och nackdelar

Största fördelen med systemet är att böckerna snabbt blir klara för utlån. Kravrutiner och reservationer är fortfarande rätt arbetskrävande, och det finns alltid en risk att datumkortet försvinner så att boken blir nästintill omöjlig att återlämna.

Varianter

Det finns olika slags datumkort inom fotomekanisk utlåning. Bibliotekstjänst sålde “System Kaiser” som är helt manuellt. Datumkortet består här av tunna papperslappar som numrerats 1-999. Dessutom finns nummerlistor som numrerats på samma sätt. Listorna och lapparna finns i 11 olika färgställningar så man ska kunna skilja dem åt. Man får sortera lapparna manuellt, stryka dem från listorna och sedan använda de ostrukna numren vid krävningen.

Vanligast var kanske Bibliotekstjänst hålkortsservice. Den baseras på ett 51-kolumners hålkort:

image

Biblioteket får själv välja påtryck (som ovan, med Lasse Sandbergs glada, fina karlstad-sol). Man sänder regelbundet in korten till BTJ som kör dem i sin hålkortsanläggning och tar ut listor på de kort som fattas. Sedan söker man upp dem på mikrofilmen som vanligt och skrev ut kortet.

image

Jämtlands läns bibliotek i Östersund använde fotomekanisk utlåning in i det sista (förmodligen hade de landets sista installation, men jag är inte säker), och på slutet hade man OCR-läsbara tecken på datumkorten i stället för hålkort.

Ute i världen verkar man till och med ha använt “audio charging”, där man bytt ut mikrofilmkameran mot en diktafon där biblioteksassistenten talade in alla uppgifterna. Väldigt oklart om det någonsin använts här i Sverige.

Läs om andra historiska utlåningsmetoder på bibliotek här!

Detroitsystemet

Detroitsystemet är det som användes oftast i Sverige, förmodligen eftersom det är enklast att hantera. Ralph Uleving, bibliotekarie vid Detroit Public Library, uppfann systemet 1929 (eller vidareutvecklade kanske man ska säga, eftersom det påminner mycket om Newarksystemet).

Böckernas utrustning

I varje bok finns en bokficka med bokkort och ett datumblad. På bokkortet står bokens titel, signum och ex-nummer eller accessionsnummer.

Låntagarens utrustning

Varje låntagare får ett numrerat lånekort. Dessutom måste biblioteket föra en numerisk förteckning över alla låntagare (antingen i bunden bok eller som kortkatalog).

Utlån

Vid utlåningen tar man ut bokkortet ur boken och antecknar låntagarens nummer på kortet. Återlämingsdatum stämplas på datumbladet. Bokkortet läggs sedan åt sidan för vidare hantering senare under dagen.

På lediga stunder sorteras bokkorten in i trallen, som är ordnad efter sista återlämningsdatum och sedan i alfabetisk ordning på boken.

Utlånsstatistik förs genom att antalet bokkort räknas innan de sorteras in i trallen.

Återlämning

Med hjälp av datumet på datumbladet söker man därefter upp bokkortet i trallen och sätter tillbaka det i bokfickan. Boken är därefter klar för nytt utlån.

Krävning

I trallen syns lätt vilka böcker som inte är återlämnade eftersom den är sorterad efter återlämningsdag. På bokkortet är låntagarens nummer noterat, och hans namn och adress kan sökas upp i låntagareregistret.

Reservation

Låntagaren som önskar reservera en bok fyller i en reservationsblankett. Man söker upp bokkortet i trallen och markerar den med ett gem. Eftersom den sviten är spridd över flera återlämningsdatum behöver man ofta söka på fler ställen. Reservationsblanketterna sorteras i alfabetisk ordning, och när boken återlämnas kan man där se vem som står i kö.

För- och nackdelar

Systemet är snabbare än både det Browneska och Newarksystemet. Största fördelen är att man kan spara visst arbete med trallen till senare (t.ex. insortering i trallen och uppsökande av återlämnade böckers kort). En nackdel är att man inte kan begränsa antalet utlån per låntagare.

Varianter

På många ställen lät man lånetagarna själva skriva sitt lånenummer på bokkorten vilket förstås ytterligare ökade effektiviteten.

18 juni 2012

Newarksystemet

Newarksystemet, också känt som tvåkortssystemet, beskrevs första gången 1896 av John Cotton Dana.

Böckernas utrustning

I varje bok finns en bokficka med bokkort och ett datumblad. På bokkortet står bokens titel, signum och ex-nummer eller accessionsnummer.

Låntagarens utrustning

Varje låntagare får ett numrerat lånekort (se bilden). Dessutom måste biblioteket föra en numerisk förteckning över alla låntagare (antingen i bunden bok eller som kortkatalog).


image

Utlån

Vid utlåningen tar man ut bokkortet ur boken och antecknar låntagarens nummer på kortet. Återlämingsdatum stämplas på datumbladet. Bokkortet läggs sedan åt sidan för vidare hantering senare under dagen.

På lånekortet stämplas återlämningsdatum för varje utlånad bok (under kolumnen 'förfallodag'). På så vis ser man hela tiden hur många böcker låntagaren har hemma.

På lediga stunder sorteras bokkorten in i trallen, som är ordnad efter sista återlämningsdatum och sedan i alfabetisk ordning på boken.

Utlånsstatistik förs genom att antalet bokkort räknas innan de sorteras in i trallen.

Återlämning

Låntagaren lämnar fram sitt lånekort och bibliotekarien stämplar datum för de återlämnade böckerna.

Med hjälp av datumet på datumbladet söker man därefter upp bokkortet i trallen och sätter tillbaka det i bokfickan. Boken är därefter klar för nytt utlån.

Krävning

I trallen syns lätt vilka böcker som inte är återlämnade eftersom den är sorterad efter återlämningsdag. På bokkortet är låntagarens nummer noterat, och hans namn och adress kan sökas upp i låntagareregistret.

Reservation

Låntagaren som önskar reservera en bok fyller i en reservationsblankett. Man söker upp bokkortet i trallen och markerar den med ett gem. Eftersom den sviten är spridd över flera återlämningsdatum behöver man ofta söka på fler ställen. Reservationsblanketterna sorteras i alfabetisk ordning, och när boken återlämnas kan man där se vem som står i kö.

För- och nackdelar

Systemet är snabbare än det Browneska, men inte lika snabbt som Detroitsystemet. Det är främst stämplingen av lånekortet som tar extra tid jämfört med Detroitsystemet. En fördel är att man kan begränsa antalet utlån per låntagare – man ser ju på lånekortet hur många böcker som är utlånade. Andra fördelar är att man kan spara visst arbete med trallen till senare (t.ex. insortering i trallen och uppsökande av återlämnade böckers kort).

Varianter

I vissa varianter av Newarksystemet skriver man också bokens accessionsnummer på lånekortet. Detta är naturligtvis ännu mer arbetskrävande, men fördelen är att man kan se vilka böcker en viss låntagare lånat, något som beskrivits som viktigt inom skolbiblioteksvärlden då (förra) seklet var ungt. (Se bilden nedan.)



Somliga bibliotek stämplade dessutom utlåningsdatum i stället för återlämningsdatum på lånekortet.

17 juni 2012

Browneska systemet

Nina E. Browne, som arbetade på biblioteket i Boston, uppfann det  Browneska systemet 1895. I Sverige infördes det på Stockholms Arbetarebibliotek 1905 av J Fredrik Nilsson, godtemplare och folkbibliotekspionjär i Stockholm, efter att han sett det användas i Kristiania året innan.

Jag träffade på ett fullt fungerande Browne-bibliotek i fjol somras i Northiam.

Böckernas utrustning

I varje bok finns en bokficka med bokkort och ett datumblad. På bokkortet står bokens titel, signum och ex-nummer eller accessionsnummer.

Låntagarens utrustning

För varje låntagare skriver man ut en låntagarepåse som märks med namn och adress (se bilden). Påsarna sorteras i alfabetisk ordning i korttrallen.
image


Utlån

Låntagaren uppger sitt namn och bibliotekarien letar upp låntagarpåsen. Bokkortet tas ur boken. Man stämplar man sista återlämningsdatum på bokkortet och på datumbladet i boken. Slutligen sätter man bokkortet i påsen och sorterar tillbaka den i trallen på samma ställe som innan.

Utlånsstatistik får föras genom att man markerar pinnar på ett papper eller liknande.

Återlämning

Även här måste låntagaren uppge sitt namn. Man söker upp låntagarpåsen, tar upp bokkortet och sätter tillbaka det i bokfickan.

Krävning

Man måste gå igenom samtliga bokkort i hela trallen och kontrollera det påstämplade återlämningsdatumet.

Reservation

Låntagaren som önskar reservera en bok fyller i en reservationsblankett. Även här måste man gå igenom hela trallen. När man hittat kortet för den bok som skall reserveras, markerar man den med ett gem. Reservationsblanketterna sorteras i alfabetisk ordning, och när boken återlämnas kan man se vem som står i kö.

För- och nackdelar

Systemet är mycket arbetskrävande och användes med tiden väldigt sparsamt i Sverige. Eftersom trallen sorterades efter låntagarens namn, blir både krävning och reservationer komplicerade.

Varianter

Det har funnits en mängd varianter på Browneska systemet. Om biblioteket ville maximera antalet möjliga utlån per låntagare, kunde man skriva ut lika många fickor till låntagaren som det maximala antalet tillåtna lån. I somliga implementeringar hade låntagaren själv hand om sin(a) påsar tills han lånade böcker, och i åter andra sorterades låntagarpåsarna efter återlämningsdatum i stället. Det förenklar naturligtvis krävningen.

Utlåningssystem för bibliotek

Nuförtiden har nästan alla bibliotek datoriserade system för både förvärv, katalog och det som brukar kallas cirkulation, alltså utlåningsverksamheten.

Men annat var det förr. Det har funnit flera olika sätt att organisera utlåningen på, och eftersom jag tycker manuella administrativa rutiner är spännande, tänkte jag skriva lite om de olika systemen.

Ett utlåningssystem ska huvudsakligen kunna besvara följande frågor:

  1. Vilka böcker1 är utlånade?
  2. Till vem och när lånades de ut?
  3. Vilka lån förfaller en viss dag?
  4. Vilka låntagare ska betala böter på sina böcker?
  5. Hurudan är bibliotekets utlåningsstatistik?

För riktigt länge sedan användes utlåningsjournaler i biblioteken: bundna böcker där man antingen förde utlånen kronologiskt dag för dag eller där varje låntagare hade sin egen sida och där lånen bokfördes. De var inte särskilt effektiva och tog en väldig tid att hantera. Dessutom uppfyllde de inte många av kraven ovan.

På de vetenskapliga biblioteken har det dessutom funnits betydligt mer sofistikerade system med blanketter i genomskrift som sorterats i flera olika sviter (oftast efter boktitel, låntagare och återlämningsdag). Ur dem kunde man få fram alla uppgifterna i kravlistan, men de var oerhört arbetskrävande.

Här kommer jag huvudsakligen att hålla mig till de fyra system som varit vanligast i folkbiblioteksvärlden – tre helt manuella och ett halvautomatiskt, nämligen:

Dessutom tar jag upp ett system till som man faktiskt fortfarande kan träffa på, nämligen

(Länkar till respektive system kommer så fort jag skrivit klart om dem.)

Gemensam ordlista

Jag börjar med en redogörelse av några begrepp som förekommer i flera av systemen.

Bokkort och bokficka

image

Bokfickan klistras in längst bak i boken och är märkt med signum, författare, titel och exnummer. Bokkortet har samma märkning.

image

Bokkortets olika färger betyder förstås någonting, nämligen:

blått facklitteratur för vuxna
gult skönlitteratur för vuxna
grönt facklitteratur för barn
rött skönlitteratur för barn
svart speciallitteratur
lila extrakort
orange AV-material
ljusgrön skiv- och skadekort (för grammofonskivor, så man kunde anteckna repor).

I princip alla böcker till svenska folkbibliotek levererades via Bibliotekstjänst sambindning och utrustades med kort och ficka därifrån.

Trall

image

Trallen är en trälåda (oftast) där bokkort för de utlånade böckerna förvaras. Det utlåningssystem man tillämpar styr hur korten sorteras i trallen.

Datumkort och datumblad

image

På datumkortet eller datumbladet stämplas sista återlämningsdatum.

I alla system kan man välja att använda datumkort i stället för datumblad. Fördelen med datumkort är att det går lite snabbare: vid öppethållandets början stämplar man upp så många datumkort som man tror behövs under dagen.

Exemplarnummer eller accessionsnummer

Exemplarnummer används för att hålla isär fler exemplar av samma bok. Den första inköpta boken av en viss titel får ex. nr. 1, nästa 2 och så vidare.

image

En äldre variant på exnummer är accessionsnummer. Det fyller samma funktion men kan dessutom identifiera den unika titeln. Accessionsnumret läggs ofta upp som en löpnummerserie, ibland med ett prefix som består av inköpsåret.

image

Antalet exemplar finns antecknat på baksidan av huvudkortet i katalogen (som på bilden nedan).

image

Källor för alla inlägg

Balkema, J. B. (1966). Topics in library technology: charging systems. Bulletin of the Medical Library Association, 54(1), 33-37.

Bibliotekstjänst. (1972). Bibliotekstjänst varukatalog. Biblioteksmateriel 1972-74. Lund: Bibliotekstjänst.

Hjelmqvist, F. (1917). Stockholms arbetarebibliotek 1892-1917. Biblioteksbladet 2, 17-21.

Kortsystem vid utlåningen (1920). Biblioteksbladet 5, 162-164.

Parker, R.H. (1957). Adaptation of Machines to Book Charging. Library Trends 6 (1). 35-41.

Sandberg, A. (1915). Bibliotek och biblioteksskötsel: en hjälpreda för bibliotekarier i skolbibliotek och andra mindre boksamlingar. Stockholm: Norstedt.

Shaw, R.R. (1941). Reducing the cost of the lending process. ALA Bulletin 35 (9). 504-510, 512.

Waldner A. (1931). Nya utlåningsmetoder i Förenta Staternas allmänna bibliotek. Biblioteksbladet 16. 226-231.


1 eller tidskrifter eller grammofonskivor eller vad det nu kan vara. Men böcker är vanligast så jag skriver böcker.